Jag är gravid!

Hej hjärtan! Idag kommer den. Det inlägget som jag har velat skriva så himla länge! I två månader nästan exakt. Historien börjar faktiskt då.
 
Den 3 september satt jag och Robin ute i trädgården. Jag hade inte den blekaste aning om någonting, vi hade precis släppt ut kattungarna för första gången. Helt plötsligt så får jag bara för mig att ja, jag måste av någon oklar anledning gå in och göra ett graviditetstest. Sagt och gjort, jag går in och får nästan på direkten två streck som dyker upp på stickan (ett billigt test ifrån Ullared). Jag blir så chockad att jag helt hysteriskt börjar GAPFLABBA inne på toaletten. Kan det här ens vara möjligt? Självklart blir jag jätteglad, jag älskar barn och jag älskar Robin mer än allt på denna jord. & på något sätt så har vi lyckats skapa det mest fantastiska som går i hela världen. Ett nytt liv.
 
Robin blir såklart lika lycklig som jag. Men därefter har vi känt otroligt många känslor och haft långa diskussioner om vad som är rätt/fel och så vidare. Men behålla, det gör vi absolut. Därefter har ni fått läsa om alla mina krämpor som ryggont, förkylning som egentligen är trötthet och illamående och annat roligt. & mer än allt har jag bara velat SKRIKA rakt ut att jag har en liten varelse som växer i mig. Hur fantastiskt är inte det? Häftigt om inte annat.
 
Jag och Robin skriver in oss på MVC i Kungsbacka. Tar kontakt med barnmorskegruppen för att göra ett KUB-test och den 11 oktober får vi för första gången se våran lilla mini. En sån jäkla häftig känsa! Såklart så såg det bara ut som en liten böna som låg där. Men jag hade av någon anledning börjat tveka när jag lade mig på britsen. Jag tänkte att nä, jag har nog fanimej hittat på hela grejen, jag är inte gravid. Det finns ingenting i magen, likabra att gå hem. Men då, då hittar hon den lilla klumpen i magen som skall föreställa min och Robins lilla barn. Då befinner jag mig i Vecka 10 (9+3)
 
Nästa stora ultraljud blir den 31 oktober. Då ligger jag i nästan en heltimme och får titta på min lilla gräshoppa som hoppar runt i mammas mage och vinkar. Snacka om att tårarna var nära att komma hela tiden! Allting såg jättefint ut med den lilla och alla organ och allting fanns på plats. Vi fick höra hjärtat ticka och hjärtslagen låg på 154 slag i minuten. En sån jäkla häftig känsla! Att för första gången någonsin få höra hjärtslagen på sitt lilla pyre i magen. Jag tror faktiskt att Robin var lika chockad som jag kände mig. 
 
I vilket fall som helst så känner jag mig otroligt glad och lycklig idag. Vi väntar vårt lilla kärleksbarn och nu är jag redan inne i Vecka 13 (12+4). Så tiden bara rusar! ♥
 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback