Hej alla!

Nu känner jag att det faktiskt får vara nog. Jag vet inte riktigt vad det är min kropp eller bebis vill förbereda mig på, men alla dom här hemska drömmarna med bråk, en otrogen Robin, en tröstande Elain, Sara, Åsa, uppvaknande och känna att ansiktet är helt fnoskigt av alla tårar som vällt ut. Kan någon svara mig vad poängen med det är? För tröttsamt är det! 

Jag gillar ju mer dom där fina drömmarna när liten har kommit till oss och allt är sådär mysigt, fint och underbart haha. Inte så konstigt kanske?

 

I vilket fall så är jag åtminstone vaken nu och det positiva är att jag känner av mini mer och mer i magen nu. Igårkväll när vi satt och kollade på film så kändes det som att liten kittlade mig på insidan var och varannan minut. Så himla häftigt! Det är nog bara en tidsfråga nu innan de riktiga buffarna kommer hihi. Längtar så!