Hej fina vänner.

Vilken dag det blev igår. Så nu får det bli ett ganska långt inlägg här.

 

Vid halv tre så kom vi till akutmottagningen i Varberg. Med tanke på att det varit en seriekrock i närheten så hade alla drabbade kommit till just detta sjukhus. Typiskt! Men jag var först på listan och efter bara 20 minuter så fick vi ett rum. Då var klockan runt tre möjligtvis. Tiden går och efter ett tag kommer det in en sköterska som tar prover och sätter en sån där fin kanylmygga som jag kallar det, i armen. Tar urinprov och sedan börjar den långa väntan.

 

Ju mer timmarna gick desto ondare fick jag. Jag var så nära på att börja gråta hela tiden och jag vandrade runt och runt för då gjorde det minst ont. Men ju mer tiden gick desto mer gjorde det ont oavsätt om jag låg, satt, stod eller gick. Så jag dunkade huvudet några gånger i väggen i ren frustration och irritation över att läkaren aldrig kom och för smärtan. MEN, kära vänner. När klockan var runt sju så kom äntligen läkaren. Han klämde och tryckte och ställde massa frågor. Han kom fram till att det troligtvis är gallstensanfall eller irritation i gallan. Jahaja, och så gick han.

 

Vid halv åtta kommer en ny kille och säger att vi skall bli skickade till FÖRLOSSNINGEN. Vaihelsickesägerdu? Tänker jag hysteriskt men jag och Robin följer snällt med. Väl där uppe får jag äntligen lite smärtstillande och livet känns helt okej. Dock har jag inte ätit sen klockan var ett och att jag inte dog av hunger. Vid strax efter åtta kommer förlossningsläkaren in och känner och klämmer och sedan får vi se på ett snabbultraljud lilla hjärtat i magen. Mini är nöjd och sparkar för fullt så hon har inte tagit någon skada tack och lov.

 

Vi kommer i alla fall fram till att det antagligen är en irritation i gallan och jag skall få smärtstillande tabletter och en tablett att köra upp i ändan! Mysigt. Men vid tio blir vi äntligen utsläppta och fick åka hem. Mer om natten skriver jag i ett annat inlägg haha.