Världens finaste man

Godmorgon kära ni! Jag har verkligen världens mest fantastiska sambo och partner! Ni anar inte. Eftersom jag nu i några dagar har haft en otroligt jobbig hosta som gör mig både utmattad och snurrig, så lade jag mig tidigt igårkväll eftersom Robin är ledig idag. Dessutom så har vi just nu en bebis som är EXTREMT krävande. Ingenting passar och han är så mammig att han blir gnällig bara han ser mig, och vill då vara i knät. Han har sovit med oss i sängen i över en vecka då han bara hysteriskt gråter när han ligger i sin säng. Men igår somnade han äntligen i sin egna säng efter mycket slit!
Hur som haver. När klockan är 1 inatt så har Robin inte kommit och lagt sig. Jag hör att TV:n fortfarande är på så jag tänker inte mer på det. När klockan däremot är halv sex och jag går ut och frågar varför han inte lagt sig, så svarar han att han ville att jag skulle få sova ut ordentligt. Alltså ♥ Jag får ju såklart världens sämsta samvete och ber honom lägga sig hos mig, men han bara skakar på huvudet och svarar att nu skall jag gå och lägga mig igen, för han har valt helt själv att vara uppe och ta Anton när han varit ledsen osv. 
 
Alltså vad mer kan man begära? Jag är så himla lyckligt lottad. Nu har jag inte sovit dunderbra med tanke på hostan, men jag har sovit mycket bättre än om Anton hade legat bredvid. Så nu ligger Robin och sover istället och det skall han få göra så länge han vill ♥
 
 

Kommentarer
» Anonym

Det är väl typ det mest logiska i världen att man hjälps åt med sitt gemensamma barn? Skrämmande många kvinnor som blir "förvånade" eller "tacksamma" då deras partner tar barnet en stund, hallå, det är 2015. Förstår såklart vad du menade men jag tycker det är lite läskigt att många kvinnor häver ur sig sånt utan att tänka att det är det mest självklara i världen. Särskilt sedan många män (tyvärr! Helt sjukt att man kan välja ett sådant upplägg tycker jag; vare sig det är mamman eller pappan som "valt" eller "bestämt" det) inte är föräldralediga mer än max 2-3 månader heller. När ska de annars umgås med barnet under dess första år?

Svar: Jag förstår vad du menar! Jag var mest tacksam då han jobbat hela dagen och börjat tidigt och ändå orkade själv.
Tyvärr tror jag att många utav dessa valen är på grund av ekonomiska skäl.. Man får ju inte många ören när man är föräldraledig.
Men jag förstår helt! Varför skulle man vilja missa sitt barns första år?
Emma Johansson

2015-01-07 // 20:14:27
» Anonym

Det är det som är problemet också, det här med ekonomi. Så länge kvinnan har ett jobb förlorar man inte mycket, man får jämställdhetsbonus osv. Sedan tycker jag att man kanske värderar relationen till barnet mer än det extra klirret i kassan. Det är inget konstigt att ha det lite ekonomiskt knapert under småbarnsåren.. Hade jag varit arbetslös/sysslolös (jag är student) hade jag kämpat för att dra in pengar så att pappan också kunde vara hemma med vårt barn. Man har ju haft lång tid på sig att planera och strukturera upp ekonomin osv, oftast rör det sig istället om att mamman fått för sig att hon kan bestämma hur länge hon ska vara hemma och då dansar pappan efter hennes pipa. Det förlorar man på i långt fler och viktigare avseenden än ekonomin. Jag ser alldeles för lite jämställdhet i det här med föräldraskap/föräldraledighet och det är såå tråkigt, och inte hjälper det sätter vi kvinnor värderas på arbetsmarknaden. Helt värdelöst på alla plan så som det ser ut i många familjer idag. Om alla delade skulle vi kvinnor dessutom ha mycket högre status, löner och chans att klättra. För att inte tala om alla sociala och psykologiska vinster i familjerelationerna och framförallt för barnet.

2015-01-07 // 21:51:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback