Håll alla era tummar och tår nu vänner. Anton fick sova middag en timme ute i vagnen. Han fick tidig middag och jag vad noga med att han åt upp sin kvällsmat innan vi faktiskt lade honom. Istället för 18:30 som alltid har fungerat, så fick han lägga sig nu först klockan åtta. & vet ni vad? Än så länge så har han inte sagt ett pip. Inget gnäll, inget skrik hittills. Peppar peppar för sjutton och håll nu era tummar för oss! Låt oss få en lugn och skön natt, det hade verkligen behövts.