Helt plötsligt så insåg jag att det inte alls är långt kvar innan bebis är här.

Om två månader så fyller jag 25 år.

Om tre månader så fyller Anton 2 år. Bara det går liksom inte att ta till sig, han var ju min bebis alldeles nyss!

Sen är det ju bara en månad kvar, och så är bebis här. HUR ÄR DET ENS MÖJLIGT?

 

Snacka om att ha gravidhjärna. Jag menar, såklart jag vet att jag skall ha en bebis snart. Men det känns som att det är en evigheters evighet kvar. 135 dagar idag. Det känns ju hur länge som helst! Jag måste nog börja greppa detta snart för jag känner mig verkligen helt lost. När börjar man förbereda inför bebis ankomst? Haha. Har jag ens fått barn innan? Så väck känner jag mig.