En sån start

Harremingud vilken natt det blev. Jag skulle ju så fint gå och lägga mig vid tio, jovars. Anton vaknade vid elva och var helt hysteriskt ledsen, han vägrade allt. Han ville absolut INTE sova, inte sitta i knät ingenting. Släppte vi ner honom så var det okej för då kunde han leka lite men absolut inte sova. Det slutade med att vi var vakna fram till klockan kvart över två på natten! Då lyckades jag äntligen få lilleman att somna efter att ha tittat på teletubbies i en timme. Fy!

När klockan ringde i morse så ville jag bara avlida. Jag kände mig som en zombie! Men nu är jag på jobbet och slutar klockan åtta ikväll, wish me luck. Hur överlever man sin trötthet? Haha.


Dagens morgonbula

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback