Fyfan säger jag bara. Vilken fruktansvärd och hemsk dag vi har haft. Den började som sagt halv två inatt, då vaknade Anton och var alldeles otröstlig. Jag fick knappt röra honom och han fick mer än panik så fort jag skulle smörja honom med PoxClin, han grät och skakade och var helt förstörd. Jag kan säga att jag grät med honom vid flera tillfällen, man är så jävla maktlös. Jag försöker vara stark för hans skull och stötta honom, men att se sitt barn skrika av smärta. Nej, det här är helt klart det värsta hittills på listan över jobbiga sjukdomar. Moussen som vi har hjälper, men att behöva röra på hans kropp gör att han skriker i panik. Vi testade nyss med potatismjöl över hela kroppen och det verkade som att det uppskattades. Så vi testar med det nu på kvällen helt enkelt!
Idag är vi i vilket fall inne på dag 5 med nya utslag. När jag läste på nätet så stod det att oftast kommer det nya koppor i upp till 5-6 dagar. Så snälla gode Gud, efter imorgon, låt det bara bli bättre då! Håll alla tummar för oss.