Vi hade det förjävla bra, du och jag

Hej vänner.
Sitter här och har världens dialog med mig själv i huvudet. Tankarna snurrar huller om buller och jag får fanimej inte bukt på någonting just nu. Var precis inne på din FB och kikade lite. Jag blir så jäkla arg, irriterad, ledsen, sårad men även glad och lycklig. Vi hade det förjävla bra. Hur otroligt jävla bra som helst, åtminstone enligt mig. Men vadfan hände? Varför blev det så jävla dåligt? NÄR blev det dåligt? Hur kan en vänskap bara flyga käpprakt åt helvete? SUCK.
 
Jag saknar dig så jävla mycket. Jag saknar dig ibland så att det värker i hela hjärtat och magen. Jag minns när jag kunde ringa dig om precis allt, att du ringde så fort du var ledsen eller glad. Är det bara jag som längtar tillbaka? Längtar efter det som var. När vi alltid sågs, skrattade och mådde bra. Jag blir så glad när jag tänker på oss, samtidigt som jag bara vill ge både dig och mig en rejäl käftsmäll. Vadfan hände? VAD gick fel och NÄR?
Jag drömmer ibland om nätterna att vi pratar igenom allting, förklarar för varandra, någonting som skulle kunna vara ett slags avslut imellan oss. Sedan vaknar jag och inser att det aldrig kommer hända? Är det bara jag som fortfarande saknar dig, tänker på dig och vill ge allting en chans? Eller åtminstone få ett avslut? Är det så lätt för dig att aldrig mer tänka på en person? Bara sådär?
 
Jag vet ju inte som sagt. Jag vet ju ingenting. Tänk om du läser mig blogg? Om du gör det nu så tror jag att du vet. Vet att det är dig jag menar. JAG SAKNAR DIG. Kom ihåg det. Även om du avskyr mig eller inte vill veta av mig eller ens prata med mig. Jag tänker åtminstone på dig imellanåt. Jag kan inte släppa dig. That's it. Nu har jag erkänt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback