Hej alla. Fingrarna känns helt stela nu när jag skall skriva. Vad skall jag berätta om? Tiden släpar sig långsamt framåt. Som myrsteg. Hur många dagar sedan är det nu? Bara två? Det känns som en evighet.  Helt plötsligt har jag blivit så medveten om allting. Medveten om att det bara är en dag kvar imorgon innan jag måste ta mig tillbaka till jobbet. Hur skall det gå till? Jag vill vara hemma. Vara med mig själv. Tänka, inte tänka. Inte behöva gå till jobbet och tvingas lyssna till folk som ringer och skäller. 

 

Robin var så himla fin igår. Han testade att för en gångs skull laga middag åt mig. Gjorde det fint och bad lite snällt om min hjälp (han blir så förvirrad när många saker måste göras samtidigt). Sedan myste vi hela kvällen med lite godis och vin. Älskade pojkvän. Jag vet verkligen inte vart jag hade tagit vägen utan dig ♥