Inatt hade jag en riktig skitnatt. Riktig jävla bajsäckelnatt. Min panikångest var rent åt helvete, jag spenderade halva natten inne på toaletten. Jag fick några enstaka timmar sömn under morgonen men sedan ringde jag till vårdcentralen och åkte upp till deras drop in. Harregud. När vi hade lagt på luren så började jag storgråta och grät nog i 2,5 timme framåt till jag gick hem igen. Så ja, jag har haft en riktigt jobbig dag med.

Jag blev sjukskriven till den fjärde när jag skall träffa min ordinarie läkare och så får han justera min medicin. Jag fick tillfälligt några andra ångestdämpande som jag kan ta om det blir förjäkligt. Så ja, nu får ni en inblick i mitt liv när det inte är riktigt på topp. Men nu är det bara att försöka klättra upp igen...

 

Helskotta vad trött jag känner mig. JAG VILL HEM. Jag orkar inte jobba mer. Jag är trött och fryser och vill egentligen bara krypa ner under täcket haha. Alltså snälla. Låt mig få gå hem och sova nu. BLÖÖÖÖÖÖÖÖ.

Vilken katastrof. Dagen har varit så himla bra! Det gick så bra att åka bil till jobbet idag, hela dagen på jobbet har varit kanon, men så sätter jag mig på tåget. Redan då känner jag av det. Jag VÄGRAR att gå av tåget. Illamåendet eskalerar för varje jäkla hållplats. Tur att jag skulle hoppa av redan i Lindome! Jag trodde verkligen att min ångest skulle lägga sig. Men nej. Den håller i sig och vid middagen blir det bara värre. Jag kan knappt stoppa in en endaste liten matbit i munnen utan att strupen drar ihop sig. Hela kroppen skriker. Men jag är envis. Men till slut går det inte mer. Jag FATTAR INTE hur det kan vara så jävla påträngande och hur en så bra dag kunde sluta i katastrof. Jag vill bara gråta. Nu ligger jag i sängen och känner mig helt utmattad. Trött som fanken. Man blir helt utmattad av att hela tiden gå runt på spänn, känna efter, inte kunna slappna av en endaste sekund. Just nu känns allting pest. 

Pest pest pest. Hur ska jag ens kunna jobba imorgon?

 

 

 

 

 

 

 

Hej fina ni!

Hur har ni det? Själv har jag det jäkligt jobbigt för tillfället. VARJE vår/försommar så hamnar jag i världens svacka när det gäller min panikångest. Jag blir så deppig och allting blir jobbigt. Jag får ångestattacker efter ångestattacker hela tiden, vad det än gäller så smyger sig ångesten på mig. Det är så satans jobbigt! Jag avskyr det. Jag vet att jag måste ta kontakt med min läkare snarast men allting är så satans jobbigt.

 

Min panikångest är för mig kopplad till att må illa. Börjar ångesten smyga sig på så mår jag illa, hjärtat klappar och jag blir stressad som fasen. & det finns inget som är så jobbigt för mig som att må illa! Kräkas är jag livrädd för. Jag gör det bara inte. Så illamående är INTE kul. Så just nu har jag en period som helt enkelt är piss. Jag blir nervös när jag tänker på att åka bort, tänker på att åka till jobbet, vara själv med Anton. USCH. Jag vill bara slänga täcket över huvudet och gömma mig tills detta är borta. 

 

Hej vänner.

Förlåt för dålig uppdatering. I förrgår fick världens absolut finaste vän och hund somna in. Jag förstod inte riktigt att det hänt samma dag som jag fick veta det. Men igår, godegud vad ledsen jag var då. Att aldrig mer få känna henne hos mig, få pussa och krama henne. Hon kom in i mitt liv när det var som mörkast och blev mitt ljus. Jag uppfostrade henne, vi gick ut mitt i natten, jag gav henne mat, jag var så trött och arg på henne i mellanåt, men allt var det värt. Tyvärr så fick du inte leva så länge som jag hade önskat. Min älskade fina Alice. Jag kan inte förstå, jag vill inte förstå. Du var allt för mig.

Du kommer föralltid att fattas mig. I all evighet ♥

 

Godmorgon fina vänner.

Vad gör jag uppe så tidigt idag tänker ni? Jo jag vet att jag börjar jobba klockan ett. Men hör och häpna! JAG SKALL PALLRA MIN RUMPA TILL GYMMET. Det har verkligen inte hänt sen urminnes tider. Så idag skall jag träna och sedan åker jag direkt till jobbet och slutar inte förrän klockan tio. Så det kommer bli en lång dag idag! Men vad gör väl det? Det känns faktiskt väldigt bra att vara tillbaka på jobbet och ha lite av ett socialt liv igen. 

 

Nu till något helt annat. Igår fick jag reda på något jättetråkigt och det känns i hela hjärtat. Mina tankar går till alla inblandade och egentligen finns det ingenting att säga vid ett sånt här tillfälle. Men jag önskar att jag kunde göra något för er alla ♥

 

 

1. Vi har en dösnygg ny TV.

2. JAG är dödsförkyld, ingen röst och hostar. Hur är det ens möjligt när jag äter penicillin?

3. Det stormar som fanken ute.

 

/over and out från gnällspiken

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH. Så känner jag just nu. Jag skulle verkligen kunna slita av mig mitt hår. Punkt slut. Over and out.

 

 

 

Jag är döende. Så känns det.

Inatt var jag så desperat så Anton fick sova mellan mig och Robin för att vi skulle slippa springa fram och tillbaka till hans rum. Så jag har åtminstone fått sova en liten stund! Dock har halsen värkt så mycket att jag knappt kunnat sova på grund av det. Dessutom har min röst försvunnit. Jag låter som en trasig pipleksak när jag försöker prata.

 

Tur i oturen så tog Robin med sig Anton i morse och åkte till Antons farmor och farfar. Robin skulle spela match vi tio och sedan trixa med bilen tillsammans med sin pappa. Så jag hade ALDRIG orkat ha Anton själv idag. Så idag skall jag sova så mycket jag bara kan, försöka äta och bli av med min halsbränna och försöka att inte avlida.

 

Mår verkligen förjäkligt för tillfället. Vill bara dra täcket över huvudet och stanna här för all framtid. Vi hörs väl imorgon,

 

/harenmansomsnarkarbredvid

 

Hej vänner.

Låg uppdatering idag! Jag har mått sådär. Min mage är verkligen ur funktion för tillfället. Jag försöker tackla min panikångest men det är jäkligt svårt just nu. 

 

Idag kom i vilket fall min lilla bebis hem igen! Som jag saknat honom. Imorgon skall jag trotsa all ångest och gå till optikern klockan tolv och sedan på handledarkurs klockan fyra. Godegud hur skall det gå?

 

Hej fina ni!

Hur står det till? Själv är det lite sådär. Min panikångest är rent ut sagt åt helvete och det är så jäkla jobbigt. Jag vet inte riktigt hur jag skall hantera det. Det är så jäkla störande och jag blir bara ledsen.

 

Om en stund kommer Elain och hämtar Anton för senare skall vi hem till Åsa för att fira hennes födelsedag. Så för tillfället sitter jag och kollar på Noah, SÅ BRA FILM. Har ni möjligheten så se den! ♡

 

Hej på er.

Fyfan vilken dag och fyfan för hur jag mår. Jag har hängt inne på toaletten från och till sedan tolv. Jag mår så himla illa! Förstår ingenting, vart kom det här ifrån helt plötsligt? Jag är alldeles bubblig i magen och vill kräkas. Men att kräkas är det värsta jag vet, så jag vågar inte. USCH. Jag vill bara gräva ner mig. Antingen så kommer jag att kräkas, eller så kommer jag att vänta ut det. Om det inte är magsjuka såklart! Då lär det komma upp.

 

Tur i oturen (för mig) är att Lisette är här och har hand om Anton. Världens snällaste! Jag hoppas inte att det är magsjuka, för jag vill inte smittas! Jag hoppas att det är något som stör min mage för tillfället bara, eller att det är förkylningsbakterien som bråkar. Suuuuuck! Men kräks jag så skickas Lisette hem direkt och Robin får stanna hemma i helgen. Punkt slut ♡

 

Hej kompisar!

Är inte alls på humör. Jag saknar Robin. & jag visste att det skulle bli såhär! Det förklarade jag redan för honom innan, för att förbereda honom. Jag brukar sakna honom i vanliga fall, med med alla dessa hormoner i kroppen. Usch! Jag hade kunnat sätta mig ner och storböla nu på direkten. Så ensamt känns det!

 

Egentligen så skulle jag ju gå på första föräldragruppen idag. Men jag känner mig så himla nedstämd så jag ringde och sa att jag var dålig. Det hade ju inte varit någon idé att komma dit själv och känna sig ledsen liksom. Så istället har jag rensat mammas gamla hårddisk och fört över mina bilder till min egna hårddisk. Dock är jag inte ens inärheten utav klar!! Suck. Hittade däremot massa fina bilder som jag glömt bort. Mest på släkt (läs My) och djur, även lite inskannade bilder på mig som bebis hihi. Men nu blir det strax fisk och senare ikväll så blir det våfflor!

 

Hallå.

Tänkte bara kika in och säga VAD I HELVETE!? Jag har en sån skräckblandad förtjusning över melodifestivalen. & varje år tänker jag att jamenvafan, det kan ju verkligen inte bli värre än förra året. SLÅ PÅ MINA FINGRAR. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, skjuta mig eller hoppa ut genom fönstret. 

 

Mina åsikter haha. Vad tycker ni?

Hej alla!

Kom till Varberg vid tretiden men fick inte träffa läkaren förrän vid fyra. Då gjordes ett ultraljud på bebis och ett litet snabbt över gallan och njuren. Läkaren sa då att njuren var lite utvidgad men att det är helt normalt när man är gravid.

 

Personal bestämmer att det är lika bra att jag stannar över natten och tar lite blodprover efter att ha fått mitt rum. Jag blir skickad till röntgen för ser göra ett mer ordentligt ultraljud över buken/gallan/njuren. Sedan blir jag tilldelad lite mat och sedan denna otroligt långa väntan. Vid ett tillfälle får jag så ont att jag ringer på barnmorskan som får söka läkaren. Hon kommer in och ger samma svar som först. Utvidgad njure men helt normalt! Så jag skall få gå på smärtstillande tills maj och bli kollad varje månad om njuren ändrats. 

 

Fick en till spasmofen och blev alldeles groggy. Älskling kom förbi och jag börjar böla helt okontrollerat mycket och blir helt hysterisk. Stackars Robin! Jag grät i säkert en timme. Lugnade mig imellanåt men mina hormoner är helt galna så jag grät bara jag hörde Mys namn haha. Nu har han i alla fall åkt hem och jag kommer att däcka när som! Skriver mer imon, kramkalas.

Hej alla!

Är på lite bättre humör idag än vad jag var igårkväll. Jag har dock inte alls sovit bra inatt utan haft värk utav bara helvete... Suck. När skall det ta slut? 

Så nu har jag suttit hela morgonen och försökt ringa till mödravården för att få tag i min barnmorska. Jag kan verkligen inte jobba när jag har såhär ont. Dessutom måste hon hjälpa mig att ta kontakt med Varberg igen så att jag kan bli skickad till röntgen för de här smärtstillande som jag fått hjälper verkligen ingentingen. Så egentligen är det precis som innan jag var på sjukhuset. Just nu är jag så jävla desperat av att inte behöva ha ont mer så det skulle inte ens spela mig någon roll om jag blev inlagd på sjukhuset. För det här går verkligen inte mer. Jag önskar att jag bara kunde lägga mig under täcket och SLIPPA känna den där hemska smärtan i sidan, men det gör ju precis lika ont oavsätt om jag ligger/sitter/står eller går. Helt sjukt!

 

Så nu väntar jag i alla fall på att någon från mödravården skall ringa upp mig och hjälper inte det så får jag ringa ner till Varberg. Vilken jäkla skit alltså.

 

Är på så jävla in i helvetes dåligt humör och skulle kunna börja lipa på direkten. & det har inte bara med den jäkla värken att göra. Så jag tänker inte skriva en endaste rad till idag.

Hej fina vänner.

Vilken dag det blev igår. Så nu får det bli ett ganska långt inlägg här.

 

Vid halv tre så kom vi till akutmottagningen i Varberg. Med tanke på att det varit en seriekrock i närheten så hade alla drabbade kommit till just detta sjukhus. Typiskt! Men jag var först på listan och efter bara 20 minuter så fick vi ett rum. Då var klockan runt tre möjligtvis. Tiden går och efter ett tag kommer det in en sköterska som tar prover och sätter en sån där fin kanylmygga som jag kallar det, i armen. Tar urinprov och sedan börjar den långa väntan.

 

Ju mer timmarna gick desto ondare fick jag. Jag var så nära på att börja gråta hela tiden och jag vandrade runt och runt för då gjorde det minst ont. Men ju mer tiden gick desto mer gjorde det ont oavsätt om jag låg, satt, stod eller gick. Så jag dunkade huvudet några gånger i väggen i ren frustration och irritation över att läkaren aldrig kom och för smärtan. MEN, kära vänner. När klockan var runt sju så kom äntligen läkaren. Han klämde och tryckte och ställde massa frågor. Han kom fram till att det troligtvis är gallstensanfall eller irritation i gallan. Jahaja, och så gick han.

 

Vid halv åtta kommer en ny kille och säger att vi skall bli skickade till FÖRLOSSNINGEN. Vaihelsickesägerdu? Tänker jag hysteriskt men jag och Robin följer snällt med. Väl där uppe får jag äntligen lite smärtstillande och livet känns helt okej. Dock har jag inte ätit sen klockan var ett och att jag inte dog av hunger. Vid strax efter åtta kommer förlossningsläkaren in och känner och klämmer och sedan får vi se på ett snabbultraljud lilla hjärtat i magen. Mini är nöjd och sparkar för fullt så hon har inte tagit någon skada tack och lov.

 

Vi kommer i alla fall fram till att det antagligen är en irritation i gallan och jag skall få smärtstillande tabletter och en tablett att köra upp i ändan! Mysigt. Men vid tio blir vi äntligen utsläppta och fick åka hem. Mer om natten skriver jag i ett annat inlägg haha.