Katastrofdag

Vilken katastrof. Dagen har varit så himla bra! Det gick så bra att åka bil till jobbet idag, hela dagen på jobbet har varit kanon, men så sätter jag mig på tåget. Redan då känner jag av det. Jag VÄGRAR att gå av tåget. Illamåendet eskalerar för varje jäkla hållplats. Tur att jag skulle hoppa av redan i Lindome! Jag trodde verkligen att min ångest skulle lägga sig. Men nej. Den håller i sig och vid middagen blir det bara värre. Jag kan knappt stoppa in en endaste liten matbit i munnen utan att strupen drar ihop sig. Hela kroppen skriker. Men jag är envis. Men till slut går det inte mer. Jag FATTAR INTE hur det kan vara så jävla påträngande och hur en så bra dag kunde sluta i katastrof. Jag vill bara gråta. Nu ligger jag i sängen och känner mig helt utmattad. Trött som fanken. Man blir helt utmattad av att hela tiden gå runt på spänn, känna efter, inte kunna slappna av en endaste sekund. Just nu känns allting pest. 
Pest pest pest. Hur ska jag ens kunna jobba imorgon?
 
 
 
 
 
 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback