Jag är döende. Så känns det.

Inatt var jag så desperat så Anton fick sova mellan mig och Robin för att vi skulle slippa springa fram och tillbaka till hans rum. Så jag har åtminstone fått sova en liten stund! Dock har halsen värkt så mycket att jag knappt kunnat sova på grund av det. Dessutom har min röst försvunnit. Jag låter som en trasig pipleksak när jag försöker prata.

 

Tur i oturen så tog Robin med sig Anton i morse och åkte till Antons farmor och farfar. Robin skulle spela match vi tio och sedan trixa med bilen tillsammans med sin pappa. Så jag hade ALDRIG orkat ha Anton själv idag. Så idag skall jag sova så mycket jag bara kan, försöka äta och bli av med min halsbränna och försöka att inte avlida.