Hormoner.

Dom här jävla hormonerna. Ligger för tillfället och storgråter i sängen av absolut ingen anledning. Jag är bara trött på situationen, ser inget ljus i tunneln (idag heller) och kan inte riktigt föreställa mig tanken på att kanske gå över tiden två veckor. Det är en helt omöjlig tanke för mig just nu. Jamenar, det hade ju känts lite bättre om jag visste att det faktiskt skulle gå igång någon tid under den 7 maj. Punkt slut. Men nu är det så lulligt, plus minus två veckor liksom. & ja jag vet, ALLA går igenom detta som blir gravida inte bara jag. Men jag tycker ändå jävligt synd om mig själv när jag mår såhär. 

 

Annars då? Jo maten var bedrövligt god. Synd är ju att jag inte kan äta särskilt mycket eftersom det kommer upp igen då. Jag längtar helt enkelt efter att kunna äta normalt utan att behöva må illa och springa till toan som en jäkla idiot. Men nu blir det att läsa lite innan läggdags, godnatt på er!