Mina damer och herrar! Anton har idag tagit sina allra första steg själv utan att hålla i sig i någonting eller någon. Först tog vi på honom ett par stövlar och bara testade snabbt hemma. Vi blev så chockade men tänkte att det var väl stabilt och lätt med lite för stora skor. Men när vi spenderade några timmar hemma hos Antons gammelfarfar så gick han flera steg fler gånger med lite ramlande i mellan såklart! Mitt mammahjärta är stoltare än någonsin! Så nu skall bara den här sista spärren lossa och jag tror faktiskt att det kommer gå snabbt nu när han har insett att det faktiskt fungerar att gå utan hjälp! Lilla stora älskling. Du är så duktig!