HemVärldens finaste man
Det är väl typ det mest logiska i världen att man hjälps åt med sitt gemensamma barn? Skrämmande många kvinnor som blir "förvånade" eller "tacksamma" då deras partner tar barnet en stund, hallå, det är 2015. Förstår såklart vad du menade men jag tycker det är lite läskigt att många kvinnor häver ur sig sånt utan att tänka att det är det mest självklara i världen. Särskilt sedan många män (tyvärr! Helt sjukt att man kan välja ett sådant upplägg tycker jag; vare sig det är mamman eller pappan som "valt" eller "bestämt" det) inte är föräldralediga mer än max 2-3 månader heller. När ska de annars umgås med barnet under dess första år?
Det är det som är problemet också, det här med ekonomi. Så länge kvinnan har ett jobb förlorar man inte mycket, man får jämställdhetsbonus osv. Sedan tycker jag att man kanske värderar relationen till barnet mer än det extra klirret i kassan. Det är inget konstigt att ha det lite ekonomiskt knapert under småbarnsåren.. Hade jag varit arbetslös/sysslolös (jag är student) hade jag kämpat för att dra in pengar så att pappan också kunde vara hemma med vårt barn. Man har ju haft lång tid på sig att planera och strukturera upp ekonomin osv, oftast rör det sig istället om att mamman fått för sig att hon kan bestämma hur länge hon ska vara hemma och då dansar pappan efter hennes pipa. Det förlorar man på i långt fler och viktigare avseenden än ekonomin. Jag ser alldeles för lite jämställdhet i det här med föräldraskap/föräldraledighet och det är såå tråkigt, och inte hjälper det sätter vi kvinnor värderas på arbetsmarknaden. Helt värdelöst på alla plan så som det ser ut i många familjer idag. Om alla delade skulle vi kvinnor dessutom ha mycket högre status, löner och chans att klättra. För att inte tala om alla sociala och psykologiska vinster i familjerelationerna och framförallt för barnet.
