Hem2,5 timme trots
Nu känner jag mig döende. Vi började natta Anton runt halv sju. Vid sju gav vi upp då han var helt hysteriskt ledsen och inget gick att trösta med. Vi tänkte att han kanske inte är riktigt trött än, så han fick vara uppe en stund till.
Min trotsiga envisa unge.
Vid halv åtta började vi om. Eh, det gick ju sådär. Fortfarande det här hysteriska skriket och gråten utan någon som helst tröst som hjälper. Han vill bara upp och sen ner på golvet igen för att leka.
Vi satte oss i vårat sovrum och tittade på teletubbies en stund. Försökte återigen lägga honom men nej, han blev helt hysterisk igen. Satt med honom en stund inne i sitt rum men inget hjälpte. Lite mer teletubbies och en flaska välling på det. In i sovrummet och göra ett nytt försök. Nepp. Han vill verkligen inte. Vägrar. Jag satte mig bredvid sängen och pratade lite med honom, klappade handen, vysshade och till slut efter väldigt lång tid så somnade han nästan sittandes.
Jag lyckades smyga mig ut och skall nu själv gå och sova. Klockan ringer halv sex imorgon och jag kommer verkligen inte överleva morgondagen om han håller på såhär inatt med.... Wish me luck.
Min trotsiga envisa unge.
Kommentarer
Trackback
