Mitt allt


Du driver mig till vansinne var eviga dag Anton, speciellt nu när du gallskriker i protest och inte vill sova middag. Men harregud vad jag älskar dig ändå. Vad vore jag utan dig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback