Hej vänner!
Min bebis är äntligen nöjd. Mer och mer åtminstone! Lite ersättning efter varje mål mat har gjort honom till en helt annan lugnare unge. Tack och lov! Jag höll på att bli gråhårig i förtid.

Igår var världens mardröm för mig. Jag och Simon somnade vid halv tio, vid halv ett vaknar jag av okänd anledning och tittar på Simon. Jag ser inte jättetydligt så jag lägger ner huvudet igen, men då hör jag att han andas annorlunda. När jag tittar igen ligger Sven utvräkt över Simon och jag kan säga att han flög bort från honom snabbare än vad jag hann reagera själv. Fyfan vad rädd jag blev. Min värsta mardröm. Jag tror jag kände på hans mage fem gånger innan jag gick med på att han andades. Helvete vilken hemsk känsla. Snacka om att mammor har någon inbyggd instinkt vad gäller ens barn!

Nej usch. Tänk om jag inte hade vaknat? Tänk om han faktiskt hade blivit kvävd? Jag sov sanslöst dåligt resten av natten med oro över att Sven skulle hoppa upp i vaggan igen. Hur ska jag kunna sova ordentligt nu?