1. Gå upp tidigt.

2. Gå över en plaskeblöt äng.

3. Promenera i värmen från stationen till sjukhuset.

4. Barnmorskan vabbar.

5. Har bestigit Mount Everest backen.

5. Får göra tester ändå, som inte var så jävla bra.

Ja ni hör ju. Jag börjar snart gråta. Hade dom sagt att tiden skulle bytas trots att jag nästan var framme, då hade jag brutit samman och satt mig på trottoaren för att gråta. Blodtrycket är fortfarande högt och har även protein i urinet denna gången med. Så nu skall bm ringa mig efter att ha pratat med läkaren för att besluta vad som händer med mig... Dessutom fattade jag det som att bebis är helt enorm, vilket jag inte fattade när vi gjorde ultraljudet i onsdags. Men det märktes att ul-kvinnan inte riktigt ville säga hur stor bebis är.