Harregud. Jag är så trött. Så utmattad. Anton är konstant ledsen och jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag vill trösta honom och ta bort hans onda. Men det går inte. Han har så ont så han skriker sig till sömns, sover några minuter och sedan börjar det om. Min stackars prins. Fyfan vad det här känns.